Ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik
Igår hittade jag några fina präskragar och blåklockor längs vägkanten. Jag tyckte att de kunde göra större nytta på mitt köksbord i stället så de fick följa med hem. Små söta blommor som ger sommarkänslor, något som det inte flödar av denna sommar!
Frasse, the norwegian elkhound
Jag har varit rädd för hundar i större delen av mitt liv. Så pass rädd att jag många gånger har gråtit en skvätt inombords när det har varit hundar som skällt och hoppat eller kommer glada, skuttande mot en (i mina ögon har de inte sett glada ut). Jag har gått omvägar när jag ser en hund på långt håll och jag har också stått stel som en pinne hos kompisar i hopp om att deras hundar inte ska se mig.
Men, jag har också varit sjukt stolt över mig själv när jag kramat mosters hund och vill att hela världen ska se bilden som mamma fångade av ögonblicket. Det har funnits några få hundar som jag inte har kännt samma rädsla för.
De senaste åren har min hundrädsla blivit bättre och numera är det för det mesta inga problem. Och för att ta det hela ännu ett steg längre... Låt mig får presentera: Frasse!
Lilla Frasse flyttade hit till Röbäck i lördags och han är en liten marodör som tycker om att ligga på mattes fötter. Jag och Johan har skaffat oss en norsk älghund, gråhund, och jag vill att hela världen ska få veta.
Efter första natten hade Frasse lyckats ta sig ur sin box av kompostgaller som han sover i och i stället lagt sig nedanför sängen på mina kläder för att sova lite mer.
Varje gång jag sitter vid köksbordet så kommer han och lägger sig såhär över mina fötter.
