Hela denna dagen har varit lugn. Bara lite klurande på frågor, till vårlunken på söndag, som kusin ville ha hjälp med. Och i morrn är det plan B som gäller. Ett besök hos Linda ska göras i alla fall. På kvällen vet jag inte vad som hittas på, jag vet bara att min familj är bortbjudna, dock ingick inte jag. Jag kommer nog på nånting. Kan ju alltid sitta och titta på ESC och heja på Sverige. Jag ska rackarn i mig leta fram nån flagga och vissla och heja allt vad jag går för! Värsta huliganen... Nä, men ESC är inte riktigt samma sak nu som när man var mindre, då satt ju hela familjen samlad och tittade. Jag tror inte att jag har sett det på tre år nu? Inte ens den svenska melodifestivalen. Det var ju liksom en tradition förut att titta. Jag gissar på att det kommer ske många fler förändringar genom åren som kommer. Det brukar ju ska vara så.
I alla fall, detta var ju som sagt plan B. Plan A var att Johan skulle komma hit i morrn och hämta mig, fast det var ju inte helt säkert det heller. Tur att jag älskar när jag inte kan ha saker planerade... nooot. Det är en nackdel med mig själv, jag vill gärna att allt ska vara som bestämt. Annars blir det ju bara omständigt. Inte i alla fall, men många. När jag är hemma i Agnäs så spelar det egentligen inte så stor roll om saker är planerade eller inte. Det är nu sen jag bor i stan som det har brutit ut. Det händer så mycket och blir nått inte riktigt som planerat, ja då måste man ju planera om hela dagen. Full rulle, med andra ord. Jag vet inte varför, men jag har egentligen så länge jag kan minnas haft en liten förkärlek till planeringar och scheman. Och papper över huvud taget. Jag måste erkänna att jag (enligt mig själv) skulle passa bra och känna mig hemma om jag fick jobba på ett kontor, eller varför inte i ett arkiv. Jag tänkte ofta när jag var liten att jag skulle vilja jobba på kontor, aldrig att jag ville bli popstjärna eller liknande som alla andra. Men alla kan ju inte vara lika, hur skulle världen se ut då? Eller ja, det kanske skulle vara bättre för som det ser ut just nu är ju alla avundsjuka på varandra och hur kul är det. Undrar om det finns nån som inte är avundsjuk på nån alls? Det skulle vara spännande att veta. Och hur hamnade jag här? Jag som bara skulle berätta om min dag... En hel del svammel i texten och jag vet inte riktigt hur jag kom fram till allt men jag har kommit fram till att jag måste ju vara rätt hyffsad på att svammla då. Och som slutkläm: ja, jag är som jag är och det står jag för!